Halmbitare

Livslängd: 2 år

Utseende: Långa, hårda kroppar av exoskelett, liknande tusenfotingar med två klor längst fram och en giftgadd i stjärten. De är ungefär 1 – 2 dm långa. Äggen är ärtstora och läggs i klungor liknande gröna vindruvor. Larverna är helt genomskinliga som naturligt försvar.

Föda: Små insekter och spindlar.

Socialt: Halmbitare bor naturligt i högt gräs, på slätter eller ängar, men sedan människor började förvara halm i lador följde halmbitarna med. De bygger bo under halmen och gräver hålor där de lägger sina ägg. En hona kan lägga uppåt 200 ägg på en natt. Äggen kläcks och de små larverna sköts om av honan tills de har fått sina egna klor och kan därefter klara sig själva. Sitt första år parar de sig inte alls, men under år två tills de dör söker de partners och bygger bon nästintill hela tiden.

De trivs där det är varmt, mörkt och torrt, lador är därför mycket populära tillhåll. De kan däremot förstöra trä med sina bobyggen och i de värsta fallen har man sett lador och hus raseras av detta skadedjur.

Dess naturliga fiende är churoxen som är immun mot dess gift och gärna äter halmbitare och dess larver och ägg. I vissa delar av världen äter människor halmbitare som godis genom att fritera dem och hacka sönder dem. Över en viss temperatur är även giftet nyttigt och används i helande syfte.