Dulier: Dulierna, Duliash som de kallade sig själva, härstammade från den kontinent som nu är Kiritar. De var ett folkslag som utmärktes av sitt utseende, svart hår, ljusbrun hy, ljusbruna, guldskimrande ögon, och att de hade längre fingrar och tår, sin anpassningsförmåga och lång generell kroppsbyggnad. De levde relativt länge, den äldsta dokumenterade duliern blev 150 år. Men de var först och främst en grupp människor, fler än hälften hade magiska förmågor. Senare bildade de en kultur där utseende och magiska förmågor kunde variera, men de var ändå dulier. Den sista duliern sägs vara född strax efter den väderländska ockupationen av landet som numera heter Kiritar.
Ozerahner: Ozerahnerna var typiskt sett kortare med ljusare hy och ljusbrunt hår och bruna ögon. De härstammar från den vulkanskapade arkipelagen i öster, där de spred sig från den största ön i centrum till de mindre öarna runtomkring och bildade klaner. Ozerahnerna som folkslag var påhittiga, kreativa och anpassningsbara. De var bland de första folkslagen som behärskade havsresor och byggde tåliga skepp för olika ändamål. De hade även förmågan att vistas längre tid under vattenytan utan att ha magiska förmågor, men detta berodde troligtvis snarare på träning än på medfödd talang, där ozerahner med hög förmåga att vistas under vatten ansågs finare. Ozerahnerna tenderade att ha magiska krafter mer sällan, men ändock förekom det i vissa stammar. De ansåg att personer med magiska krafter skulle bli ezmixon = präster och tjäna sitt samhälle utifrån den kraft de hade. Det är troligtvis därifrån väderländarna har fått sin ideologi.
Väderdyrkare/Stepotaner: Inte ett folkslag i sig, då väderdyrkan är en religion, men de härstammar från kontinenten som idag är Väderländerna, som förr brukade kallas Stepotahn (det duliska ordet för en viss sorts malm som bröts längs kusterna där). De tros härstamma från ett numera utdött folkslag som kallades stepotaner, misstanken föreligger då de delade kulturella och genetiska drag. De levde i spridda klaner runtom landet Väderländerna, som sedan övertogs av dulierna. Stepotanerna förslavades och utrotades, deras ättlingar blandades ut bland duliska medborgare. De dyrkade vädren, främst solen och sommaren. Detta utvecklades sedan till väderdyrkan. De var längre än ozerahnerna, men kortare än dulierna, hade ljus hy, blå ögon och rödlätt, ljust hår, duglighet för kroppsarbete då de kunde bygga muskler fortare och lämpade sig därför för närstrid. De var ofta i strid med varandra och krigade länge för territorium inom den väderländska kontinenten. När dulierna erövrade dem kunde de enas. Även stepotanerna blandades ut med duliskt blod och folkslaget som sådant finns inte längre kvar, även om deras arv lever vidare i väderländare och deras religion.
Vundahrer: Vundahrer är ett eget folkslag men delar religion med dulier. Vundahrer är långa och smidiga med mörkbrun hy och svart hår, med olika färg på ögonen. De härstammar från den södra kontinenten och lever än idag i stammar runtom i Söderländerna och södra Kiritar. De har en djupt rotad tro och det vardagliga livet präglas av deras nomadiska livsstil, där de reser runt och letar efter duliska reliker, varför vet ingen annan än de själva. De vundahrer som inte vill leva med sin stam tillåts lämna den efter sexton års ålder och de får fem år på sig att komma tillbaka. Har de inte återvänt innan dess ses de som främlingar. Med det sagt får utomstående gå med i en stam om man så önskar. Vundahrernas livsåskådning är densamma som duliernas och de nutida kiritarierna. De är inte alltid välkomna runtom i Söderländerna, och vissa stridigheter uppstår när vundahrerna försöker beträda mark som söderlänningarna förbjudit dem och vice versa. Därför är relationen mellan de nomadiska stammarna och den söderländska civilisationen mycket ansträngd.
Michelle Uhlin Lilja 